Bra start på veckan men drivs till vansinne...
Dagen till enda snart och det har gått oförskämt bra när det gäller maten och då också kalorierna.
Ätit relativt nyttigt och lagom med kalorier, rört på mig, fast det blir det ju automatiskt då jag går ut med hunden. Inga jättepromenader än men ändå runt 1-2 tim/ dag uppdelat på 5-8 gånger och jag ökar ju lite varje dag.
Ska bli kul sen när han är större och kan gå pw/jogga längre sträckor med mig!:)
När det gäller trotsiga barn så försöker dom göra livet surt för en från morgon till kväll, inte lugna en sekund och trots att man hittar på massa olika saker är inget kul mer än 1 min sen bråkas det igen... Dom går mig verkligen på nerverna ibland och man blir inte alls stressad och arg på monstrerna (säkert i onödan ibland) när ingen lyssnar utan man skulle lika gärna kunna prata med en betong vägg, så mycket bryr dom sig... Man känner sig verkligen ensam ibland, känns som alla andras barn är små änglar konstant och det är bara mina som dag ut och dag in driver mig (och maken) till vansinne...:(
Börjar verkligen bli skitjobbigt plus att det är så jävla trist att behöva skälla och bli arg på dom varenda eviga barn.
Erkänner att jag har dåligt tålamod och säkert kunde hanterat det bättre vissa gånger men dom trycker på ens knappar och tillslut exploderar man!
Önskar vi hade haft barnpassning lite mer tillgängligt än vad vi har nu, hade vart skönt att få ett par dagar i månaden (på helgen) själva och pusta ut ibland (ja nu är ju Ymer med oss men i framtiden helt själva).
Låter säkert som världens sämsta förälder och känner mig som det ibland också men ja, dom är ju helt underbara för det mesta så klart bara det att allt bråk överskuggar det bra liksom.
Tar gärna emot tips och idéer som kan förbättra situationen här hemma...
